Igen en konstig titel, men hör mig ut som vanligt.
Varje barn lär sig redan på dagis återvinningens alla principer. Så hela Sveriges befolkning bör numera veta hur man gör. Trots denna tradition av återvinning verkar denna princip inte hunnit bli del av ryggmärgens reflexer. På väg hem från närmaste station är det inte ovanligt att förpackningsmaterial från de lokala snabbmat restauranger finns båda på vägen och bredvid den. Dumt, synd och onödigt!
På en promenad med min hund häromveckan gick jag några hundra meter längs den länsvägen när till min bostad. Länsvägen är dubbel asfalt, 80 Kmt och en lutning mot diket på varje sida. Diket ligger mellan en och två meter lägre än asfalten. Efter sådär 15-20 meter på träffade jag en tom ölburk av känd märke och en tom plastflaska av något slags läskmärke. Båda var till synens i ganska bra skick och båda var av det slag som man brukar få en krona retur i pant i vilken butik som helst som har en pantmaskin. Troligen några på landsvägskörning som hade haft en dricka och inte ville ha massor med skräp i bilen. Hoppas bara att det var en passagerare som hade ölen…
Några 10-tals meter längre bort fanns en samling byggskräp i diket och i åkern bredvid. Samlingen bestod av regler, listor samt gipsskivor som låg huller om buller i diket. Ingenting användbart och allt var genomblött som det redan hade legat där ett tag. Säker någon som skulle kasta sitt renoveringsskräp på tippen, inte hade det surrat fast ordentligt och kört lite för fort just där. Möjligen hade personen inte ens märkt att en del av lasten inte nådde fram hela vägen till tippen.
En bit längre bort finns en extra bit asfalt som ser ut kunna vara en parkeringsplats, dock inte skylt finns just där. Trots det brukar bilar stanna där lite då och då. Även där fanns lite osorterat skräp och dessutom en vit plastpåse, prydligt knutit ihop som man gör med en sopsäck. Som man själv skulle ha gjort om man hade lite skräp i bilen efter ha ätit lite snabbmat i bilen, druckit lite och ville bli av med det. Fast då hade nog jag väntat med att kasta ut det tills jag hade hittad en soptunna eller hunnit hem.
Promenaden längs länsvägen tog slut då hunden och jag kom till vår egen lilla väg till vårt hem. Jag funderade dock över en annan parkeringsplats lite längre ner för samma väg precis vid länsgränsen. Där finns en riktig P-plats med plats för en lastbil eller två eller några bilar. Den har även en skylt som pekar ut den för en erkänd parkeringsplats. Det brukar vara lastbilar som står där och övernattar. Tidigare gick jag ofta förbi den med barnen när de var små på vår promenad till kossorna i en bondgård en bit längre bort. Länsgränsen utgörs just där av ett litet vattendrag som rinner förbi parkeringen några meter lägre än asfalten. Konstig nog för en parkeringsplats finns ingen skräptunna där. Istället överlåter man det till parkerarna att sköta om sitt skräp, något som funkar bra för min men inte för alla. På min och barnens promenader där har vi flera gången kunnat konstatera att det finns en del bilister som inte vill ha skräp i bilen och, i brist på en skräptunna, väljer att tippa sitt skräp över kanten ner till vattendraget därnere. Dum, dum, dum! Vart har de lärt sig det kan jag undra?
Upprepade telefonsamtal med kommunen att igen a. påpeka nerskräpning av parkeringsplatsen och b. föreslå att ställa ut en skräptunna eller container där har ledd till 50% förbättring; kommunen kommer och ta bort skräpet, placering av en tunna eller container har inte skedd än så länge.
Vad gäller skräpet i diket på promenaden med hunden så tog jag bort skräpet från åkern och kastade tillbaka det i diket så att det inte stör bondens maskiner när det blir dags att skörda nästa gång. Resten ligger kvar i förhoppning att bli av med det när gula-säcks-gänget kommer nästa vår för att rensa dikena nästa gång. Lite lat från min sida kan jag tycka, men jag gick ju inte på dagis i Sverige när jag var lite…